Veckoblogg

 

 

 Augusti

 

 

Tisdagen den 5 Januari 2010

 

Optimus: Av Björn Ranelid

 

Nu var det längesen någon skrev något om denna magnifika hanhund som med sin majestätiska kroppsutformning och sitt hjärta av renaste kärlek så passande döpts till Optimus. Det är för mig en enorm lycka att få dela äran med de stora författarna på denna jord och få vara med och skriva i denna blogg som har skapats i syfte att hylla den finaste hund som Gud har skapat. Denna hund som han skänkt oss människor som ett bevis på den kärlek och tro han har på oss här nere på jorden.

 

För några veckor sedan var Optimus och hans familj på besök hos Ingrid och Bertil. Men de var föga ensamma. Inne i köket fanns det ett antal små valpar som låg och drömde om denna stund när de äntligen skulle få uppleva närvaron av en riktig änglahund.

I dörren möttes de av en anhopning av respektlösa tikar som varken bugade sig eller lade sig på rygg inför dennes ankomst. Istället svarade de genom att snäsa åt Optimus och hans följe bestående av Fagin den svarte. Optimus lät sig inte besväras av de avundsjuka tikarna utan gick fram till värdarna i huset och hälsade och tackade för gästvänligheten.

Ögonen på de små valparna lyste när de möttes av hans snarkande nos som lutade över kanten till deras lilla inhägnad. Trots att de inte lärt sig prata hundspråk än kunde man genom att läsa deras själar se att de alla ville växa upp och bli en Guds boxer en dag. Optimus hälsade på alla de nya medlemmarna av hans ras med en vänlig välsignelse. Tikarna visade återigen sin missaktning genom att morra och snäsa åt honom men med uteblivet resultat. Fagin visade sin respekt genom att hålla sig i bakgrunden återstoden av tiden. Sin storlek till trots visade han tikarna och värdparet sin ödmjukaste tacksamhet för att de öppnat sina armar och tagit emot honom i deras boning,  genom att då och då smyga upp jämsides och be om en enkel klappning på av hans robusta huvud.

När allvaret började på söndagen var det dags att börja skärpa till sig en smula så han inte skulle få minuspoäng för ointelligent beteende. Inne i den stora lokalen i Älvsjö befann det sig tusentals hundar av olika storlekar och intellekt. Många hundar kunde man genom att bara passera dem läsa av hela deras ointressanta historia. Det var allt ifrån uppkäftiga mopsar till ståtliga Grand Danois.

Det är tragiskt att se hur många hundägare det är som har slukats av fåfängans förbannelse och spenderar åtskilliga timmar på att trimma en liten lurvig sudd till att bli en nyklippt sudd. Är det kanske det utställningar går ut på? Vilken hund som har snyggast frisyr? Jag trodde det var en tävling om vilken hund som var den mest stiliga ståthållare som genom sina yttre egenskaper kunde balansera på den beaktansvärda tråden som skiljer vanliga hundar från de gudomliga. En hund som plockar upp sin avföring med sin senaste ”Best in Show” rosett. Men det spelar ingen roll hur ståtlig eller välkammad eller välpolerad man är. Så länge det finns tävlande som är kompis med domaren. Då står man inte ens i skuggan av chansen att ta hem första platsen. Det är ett ruttet spel rakt igenom. Det slår aldrig fel. Är det en domare eller en känd uppfödare med i ringen så kan man vara säker på att den personen kommer ta hem vinsten. Varför inte ha tre domare som i boxning? Det blir ju svårare att ställa sig in hos tre domare än en. Men vän av fusk finner säkert utrymme att ställa sig in hos samtliga domare som dömer i sådana här i förhand avgjorda tävlingar.

En sak är däremot säker. Optimus skulle aldrig vinna på något fusk. Hans meriter bygger enbart på att han är den vackraste av hundar som moder jord haft äran att bli nedbajsad av. För Optimus är utställningar inte enbart ett intresse för att i framtiden få para sig och tjäna pengar till husse och matte. Det viktigaste för honom är att få resa runt i världen och visa upp sin gåva för alla han möter och bevisa att man kan komma långt här på jordelivet utan att fuska sig till skönhet genom att någon gammal skruttig domare med dåliga glasögon och för stor kavaj dömer till ens nackdel.

Optimus vill föra sina gener vidare och sprida äkta skönhet på den här smutsiga och uppgjorda businessverksamheten som i dagligt tal kallas för hundutställningar.

 

Nu ser vi med glädje fram emot en helg i Göteborg där vi får hoppas på en opartisk domare med rena glasögon och en snygg kavaj.

 

 

 

 

Tisdagen den 17 november 2009

 

Nu i helgen som gick var det utställning i Åstorp. Det är ett samhälle utanför Helsingborg med ca 8000 invånare. Innan oss var det schäfrar. Världens värsta dubbelhandling. Där springer det folk utanför ringen och tjoar och tjimmar för att hunden ska dra så mycket som möjligt på sina stackars hasor vilket många utställningsschäfrar gör. Som väl var gillade inte domaren detta försök att fuska sig till en seger och förbjöd spektaklet. Äntligen en domare som har läst på SKK:s regler vad gäller utställning.

Med på utställningen var Optimus bror Loke. Domaren sa att han inte kunde bedöma honom eftersom hans käke är så konstig. Allt beror enbart på olyckan Loke råkade ut för i våras. Loke som var så fin innan med ett CK i bagaget får nu nöja sig med att visa den fina insidan han har istället.

Optimus vann sin klass som vanligt och fick ännu ett CK. Det börjar nästan bli en vana att kamma hem CK:n för Optimus. Sovrumsväggen börjar snart bli belamrad med rosetter från Optimus ständiga framgångar.

Han avslutade utställningen med att komma på en beaktansvärd andraplats i hanklassen tätt efter en 4 årig 40 kilos boxer. Det var en riktigt ståtlig herre. Swedbox Master Mind hette han. Optimus har redan börjat lägga up en game plan för att vinna över denna ståtliga kille nästa gång de möts i ringen.  

Optimus börjar äntligen gå upp i vikt efter att ha stått och stampat på weltervikt en period. Målet är att gå upp i tungviktsklassen och fightas med de stora herrarna runt 40 kilosstrecket. Optimus har haft lite otur med att spy upp hela måltider emellanåt. Han har lätt att gå ner i vikt men svårt att gå upp. Vid senaste invägningen vägde han 34,5 kg. Det var i början av november. Sen dess har aptiten varit stor och maten har tagit sin naturliga gång. Nästa invägning kommer ske inför nästa fight i Stockholm på den stora galan i Älvsjö. Där kommer han att tävla mot eliten från Storstockholm och mästarna från Mälardalen om den åtråvärda titeln ”Bäst i ras”. 

Vi hyser goda förhoppningar om att Optimus kommer kunna hålla sig i toppskiktet även denna gala och förhoppningsvis få sitt första CACIB. Nu håller vi bara tummarna att husse får ledigt den helgen så han kan var med i ringhörnan under tävlingen och heja på sin lilla fighter. Ursäkta mig. Stora fighter.

 

 

 

 

 

Tisdagen den 6 oktober 2009

 

Liza vid pennan eller ska man skriva tangenterna?

 

Tänkte att jag sätter mig och skriver i bloggen i dag efter som Johan är så jäkla slö…

Jaa vad händer egentligen här nere i Helsingborg? Just nu är det ganska lugnt inget speciell inplanerat. Hösten börjar komma även hit till Skåne tyvärr.

Jo Optimus och Fagin har ju fått en ny kompis som är 9 veckor.

Mio ni vet, han har blivit storebror till en Golden retriever kille som heter Nemo. Åååå gud vad söt han är. Fagin tycker att Nemo är lite ”otäck” när han springer runt överallt. Första gången han träffade honom så ville Fagin inte ens titta åt Nemo utan gick bara därifrån och låtsades om som han inte ens fanns. Fagin var väl rädd att han skulle behöva fostra ett till syskon. Vi får väl se hur det kommer att gå i framtiden sen när Nemo blir äldre, då kanske Fagin tycker han är rolig att leka med och så får vi se om Nemo får vara med och leka med Optimus och Mio, annars får Fagin bli lekfarbror.

 

Vi har börjat träna Optimus nu igen efter uppehållet sen förkylningen dom hade för ett tag sen. Han har varit lite svår att få upp i vikt sen vi bytte foder. Vi hade Eukanuba innan men nu ger vi dom Hallafoder och inälvsmat, och när vi började med inälvsmat så minskade vi lite på hallafodret men Optimus tappade 1 kilo i vikt men jag vet inte om det beror på maten eller att vi inte har tränat på ett tag. Jag hoppas att det är beror på det sistnämnda. Ja ska åka och väga honom snart igen hos veterinären. Annars fungerar detta fodret mycket bättre för det kommer inte ut lika mycket som innan.

 

Jag har tänkt och funderat, efter som vi inte kunde fortsätta med räddningskursen eller börja träna bevakning med Optimus bara för att han är Boxer och inte har rätt hårlag, så tänkte jag börja träna viltspår för jag vill ju så gärna göra nått med honom. Och nu när jag har fått Johan till att eventuellt börja jaga så kan man ju använda honom där om det nu förmodan skulle gå fel, som jag hoppas att det inte kommer göra. Vi ska åka till min pappa och jaga på hans marker om några veckor. Jag tycker det är synd om man nu har jakt licens så ska man ju utnyttja det. Vi får väl se om han får blodad tand.

Ja jag vet att en del kommer tycka det är hemskt att jaga dom fina djuren som finns i våra skogar, och det tycker jag också, men när man väl sitter där med en fin stek på tallriken då är det ingen som klagar. Det är ju naturens gång.

I alla fall så kan det vara kul om man nu kan få Optimus att bli duktig på att spåra så man kan göra spår prov, och få ställa i bruksklass på utställningarna så man har möjlighet att kamma hem ett cert i framtiden.

 

Det var allt från mig denna gång. Får se om det är jag eller Johan som skriver nästa gång, Men jag får erkänna att det var ganska trevligt att skriva här, men det talar vi inte om för Johan för då tycker han att jag kan ta över bloggandet .

 

Kram Liza.

 

 

 

 

Måndag den 21 september 2009

 

Bloggtoppen enligt Optimus

 

Eftersom husse inte har orkat skriva nån blogg på sistone så får jag väl göra det själv då. Eller jag låter husse skriva under. Själv kan jag inte skriva på datorn för jag fick aldrig lära mig ordbehandling på valpkursen.

Förra veckan var vi på utställning i min hemstad Helsingborg. Den var i Sofieros slottspark. Jag tävlade mot några boxrar där och vann min klass. Det var en lätt match för en sån fin boxer som jag. Tyvärr fick jag bara HP. Domaren var väl lite snål antar jag. Men som pris vann jag en fin hundhanduk. Den har jag till att torka mig runt munnen med när jag slemmar för mycket.

Annars var veckan lugn. Den snälla hundvakten har varit ute med oss varje dag och gått långa promenader. Hon är en snäll tant. Hon är 20 år gammal. Tänka sig så gammal.

I söndags skulle jag åka på utställning i Hund. Eller var det Lund. Jag har även lyckats övertala min kompis Mio att han också skulle följa med och ställa. Han följde med på ett villkor. Att vi skulle busa mycket. Det gjorde vi.

Mio var duktig kille. Det var hans första gång. Han tävlade bara mot sig själv för han var den enda springer spanielkillen på hela utställningen. Han fick i alla fall en etta. Duktig kille ä han.

Men jag får nog säga att jag var ännu duktigare. Först vann jag mot 5 andra snygga boxrar. Sen spöade jag bästa tiken också. Hon var ingen match. Jag blev finaste boxern på hela utställningen. Till och med sydsvenskan kom och tog kort på mig och matte. Sydsvenskan är en stor tidning här nere i Skåne. Det blev en fin bild i tidningen. ”Bästa boxern på utställningen” stod det.

Sen fick vi vänta i jättemånga timmar innan det var dags att gå in igen. Husse ville åka hem. Det var varmt och tråkigt att vänta, sa han. Men sen började finalerna. Efter många tattarklasser var det dags för samtliga vuxna vinnare att komma in i ringen. Domaren kollade mycket på mig. Han tyckte nog jag var snygg. Därför blev jag uttagen till dom 5 bästa. Nu var det spännande. Först ropade en röst upp en annan hund. Nu kunde jag ju minst bli 4:a. Husse stod och fipplade med sin videokamera. I efterhand har jag fått det berättat att batteriet dog precis när han skulle filma mitt stora ögonblick.

Rösten ropade upp ytterligare än annan hund. Därmed var medaljplatsen spikad. Nu var det bara en fråga om vilken färg det skulle bli på medaljen. Egentligen har det ingen betydelse för så här långt har jag aldrig kommit tidigare. Därefter hördes rösten säga: ”På tredje plats, Boxern.”

Maria och Tobbe som är Mios husse och matte jublade. Mio var också glad. Husse var nog mest glad för att vi äntligen kunde åka hem. Men matte var nog gladast. Själv kände jag en viss kaxighet. Det är inte varje dag man blir den 3:e snyggaste hunden på hela utställningen.

Och tre fina rosetter fick jag. Dom ska upp jämte dom andra. I pris fick jag en till handduk att torka slem med och en lampa att ha i fönstret. Husse och matte ha sagt att jag ska läggas ut på avelssidan nu när jag har vunnit. Matte har bara väntat på det rätta tillfället. Och äntligen har det kommit. Hehe. Det ska bli kul.

Fagin vill säga ett ord också innan han häver sig i bingen.

Hej Fagin här: Jag ville bara säga att jag har satt Loke på plats i helgen. Jag var hemma hos Lina, Marcus och Loke medan husse och matte och Optimus var på lundutställning i Hund. Loke var på mig hela tiden. Till slut tröttnade jag på fanskapet och nöp te han utav bara helvete. Där fick han så han teg. Så, tack för mig. Over and out. Låt mig få sova nu. 

Ja ja. God natt från Optimus och Fagin.

 

 

 

Måndag den 7 September 2009

 

Förhör med Optimus angående veckorna som ha gått.

 

Förhöret börjar kl 15.42

 

Närvarande vid förhöret: Fagin.

 

Förhörsledaren (FL) ber Optimus berätta fritt om vad som har hänt de senaste veckorna.

 

Optimus säger att han var på utställning för några veckor sedan. Ovanför Göteborg i Tånga Hed. Det gick sådär. Domaren var hård mot alla boxrar. Men Optimus fick i alla fall ett rött band av honom så han gick vidare. I konkurrensen gick det inte lika bra. Optimus uppger att han tror han kom sjua (7) i alla fall. Inte illa med tanke på att det var mot tjugotvå (22) andra boxrar. Optimus uppger att domaren tyckte han var lite för klen över bringan och hade ett lite för litet huvud. Men det kommer växa med tiden. Han säger att han har som mål att bli en fyrtio (40) kilos boxer precis som pappa Max.

Dagen efter utställningen blev han förkyld. Han uppger att han hade rethosta och feber samt en massa snor i näsan. Han säger att han upplever det som väldigt jobbigt och att han under förkylningsperioden kände sig väldigt trött och hängig. Han säger att han blev tvungen att ”chilla” i någon vecka.

Efter att han blivit frisk kunde han börja träna igen. Matte tog med honom till Glumslövs backar så han fick springa i uppförsbacke.

Glumslövs backar är väldigt fint säger han. Det ser ut som på Nya Zeeland och ligger precis vid havet. Men man får ta det försiktigt för det finns kossor i vissa hagar. Dom är stora och läskiga uppger han.

I helgen som gick har han lekt med Mio som var här och lekte en hel dag. Optimus uppger att han tyckte det var roligt att Mio var här då dom kunde leka hela dagen.

 

På fråga om vem Mio är så säger Optimus att det är en springer spanielkille som är rätt ung.

På fråga om signalement säger han: Vit och brun päls, lockiga öron, ca trettio centimeter hög, kanske runt tio kilo.

 

FL ber Optimus redogöra för vad han gör för att nå sitt mål att bli en fyrtiokilos boxer: Optimus säger att husse var och hämtade en massa slaktavfall hos en bonne. Det var massa godis som, lungor, hjärta, lever, strupe och lite annat smaskens. Optimus säger att han älskar det.

FL ber Optimus ge ett signalement på domaren på utställningen. Ca 170-175 cm lång, sydeuropeiskt utseende, hade stora svarta glasögon på sig så han liknade en fluga. En kavaj som var lite för stor som alla domare har, svarta byxor.

 

På fråga om hur Optimus och Fagin klarar sig nu när matte också har börjat jobba svarar han att dom har fått en tjej som går ut med dom når inte husse och matte är hemma. Hon är jättesnäll och är ute med oss flera gånger om dagen. Det är jättebra för då slipper vi vara på hunddagis. För hunddagis blir för dyrt säger husse.

 

FL frågar om Fagin har något att tillägga.

Fagin säger att han är arg på Optimus för att han smittat honom med sin förbannade hosta. Fagin uppger vidare att han är symptomfri för tillfället men att han fick härda ut några veckor.

Han uppger vidare att köttet är utsökt. Särskilt levern. Det är riktigt fint och smaskigt. Däremot säger han att han upplever att husse och matte inte tycker om köttet lika mycket som han och Optimus. För dom äter det aldrig. Dom verkar mest tycka det är äckligt att skära upp.

 

På fråga om vad Fagin har för mål säger han att han har som mål att bli en femtiokilos rottis.

 

Förhöret avslutas kl 16.11

 

Uppläst och godkänt genom utskällning.

 

 

Tisdag den 11 augusti 2009

 

I veckan som gick har dagarna flutit på som sig bör en vecka mitt i arbetslivet. För en hund har dagarna dock varit lata. Det var väl inte förrän helgen nalkades som händelserapporterna började trilla in.

Fredagen förgylldes av att Vi var hemma hos Mios husse och matte och käkade. Optimus och Mio lekte hela kvällen. Fagin lekte lite han också men sin föga ålder till trots låg han mest i rabatten och kylde ner sin tjocka päls i den kalla, fuktiga jorden.

Mio hade en altan att vara på. Längs med altanen fanns det skjutdörrar i glas som hade till uppgift att skydda den mänskliga delen av hushållet mot naturens element. När glasdörrarna först var öppna sprang hundarna ut och in som vanligt. När dörrarna sedan var fördragna till hälften undgick det hundarnas uppmärksamhet att dörrarna nu hade dragits för på de ställen där dom tidigare kunnat passera. Vid upprepade tillfällen hördes dunsar i glaset när hundarna sprang rakt in i glaset. Snopna stod dom och undrade vad det egentligen var som hände.

På lördagen åkte vi ner till Råå havsbad och badade. Mio var med också. Optimus och Fagin älskar vatten. Särskilt när man kastar ut en tennisboll till dom. Tänk om det var det enda som krävdes för att motivera en själv till att utföra en extremt krävande form av fysisk träning. En boll.

Senare på kvällen var Optimus helt utmattad. Han ställde in sig på viloläge och kom inte ur det läget förrän dagen efter. Loke kom på besök på lördagskvällen och ville leka. Men Optimus bara låg och sov. Vi blev lite oroliga för honom ett tag eftersom hans andning lät lite konstig och att han aldrig har varit så inaktiv i hela sitt liv. Vi kollade på Internet om alla möjliga sorters åkommor en hund kan drabbas av men ingen passade in. Den enda medicinen vi kunde ge honom var en rejäl nattvila.

På natten vaknade husse av att Optimus var ute i hallen och spydde galla, troligtvis var det vatten som kom upp som han fått i sig från allt badande.

På söndagen mådde han faktiskt bättre till husse och mattes stora lättnad. Alla tillfällen man slipper åka in till djursjukhuset och tvingas betala dubbla överpriser är värt att fira med pizza. Fast denna dag fick det bli en glass.

På eftermiddagen åkte vi ner till ett område som kallas för ”Gröningen” i Helsingborg och gick längs med strandpromenaden. En känsla av utland är svår att undgå när man promenerar längs tusentals människor, havsdoft, palmer, beachvolleyplaner och soldyrkande svenssons som suger ur dom sista timmarna av helgen innan det återigen är dags för en ny arbetsvecka i samma anda som den förra och den före det.

 

Tänk att få vara hund. Bara ligga och gäsa i soffan när veckarklockan ringer. / Optimus

 

 

 

Måndag den 4 Augusti 2009

 

Hej. Det här är Optimus igen. Nu har jag fått en alldeles egen hemsida där ni kan läsa allt om mig. Kanske lite om Fagin också. Men bara lite.

Jag bor inte i Stockholm längre. Husse blev klar med skolan så vi fick flytta ner hit till Helsingborg. Men det gör inget för Helsingborg är mycket finare än Stockholm. Alla Helsingborgare är mycket trevligare också. Sen finns det en fin sjö också som jag och Fagin brukar få bada i. Jag tror husse sa att det hette Öresund. En jättestor sjö. Man kan se hela vägen till Danmark. Där kan man köpa öl sa husse. Det tycker han är bra. Men det blir nog inget med det för då måste han simma över och det vill han nog inte. Vattnet smakar lite konstigt också. Det är som om någon har hällt i salt. Ibland får jag kallsupar och kräks. Det är inte roligt.

Jag har även träffat en ny lekkamrat här nere också. Han heter Mio och är en liten cockerspanielkille. Han brukar gå förbi utanför oss och krypa in under staketet. Då busar vi tills matte och Mios matte tröttnar och vill gå in. Annars hade vi lekt hela natten. Jag måste också berätta om att jag har fått en liten trädgård som jag kan springa på. Vi bor längst ner i huset så vi har en liten trädgård. Nu kan vi grilla och dricka öl, sa husse. Jag och Fagin får ofta smaka en liten köttabit från grillen när husse och matte inte orkar mer. Mums.

Jag har testat på att träna lite på att rädda folk i hus som inte har hållit ihop. Det kallas för räddningshund. Det var svårt. Dom andra hundarna var jätteduktiga. Jag hade för kort tid på mig att bli färdig så matte tyckte inte det var lönt att fortsätta. Skönt sa husse. Nu slipper vi åka runt halva Skåne varje onsdag. Nu letar matte efter nåt annat jag kan göra istället. Husse vill att jag ska bli en hushållsboxer men matte vill att jag ska göra nytta. Jag är nog mer inne på husses linje.

Nåt annat som är bra här nere är att min brossa Loke har flyttat ner. Han bor med sin matte i Kvidinge som ligger några mil härifrån. Kvidinge är en liten håla. Det är mycket häftigare att bo i Helsingborg. Loke mår bra nu efter att han slog sig i munnen i början av sommaren. Men han ser lite rolig ut för han har fått ett stort underbett. Han ser ut som en grävskopa i munnen. Hihi vov.

Husse och matte trivs också bra här nere. Fagin också tror jag. Han ligger mest i köket och trycker. Men antar att han trivs där. Husse trivs också bra på jobbet säger han till matte eller när han pratar i telefon. Han säger ofta att det finns mycket löst folk här nere. Jag vet inte vad det betyder men han menar väl att många är lite slappa i kroppen kanske. Matte är inte så intresserad av husses prat. Hon säger mest mm hela tiden.

I mitten av augusti är det dags för boxer SM. Då ska jag vinna säger matte. Jag får väl göra mitt bästa i alla fall. Vi har börjat träna några gånger i veckan. Matte binder fast mig i cykeln så får jag dra henne medan hon bromsar. Det är jobbigt. Men jag kommer få snygga muskler. Matte vill att jag ska bli lika biffig som pappa Max säger hon. Men jag vill hellre se ut som Arnold Schwarzenegger. Husse springer också med för han vill träna så han orkar springa efter det lösa folket. Det kan väl inte vara så svårt husse. Du behöver inte springa husse. Det finns snälla vovvar på polisen som gärna springer efter den lösa killen.

Vi hörs på söndag. Då ska husse skriva om vad vi har gjort i veckan.

 

God natt nu ska vi gå och lägga oss.

 

/ Optimus

 

 

 

 

 

 

 

 

© COPYRIGHT 2009 Bosarawisenrico.se